Digital Fairness Act – nya EU-regler för digital marknadsföring och konsumentskydd
Publicerad: 17 november 2026
Den 11 november 2026 lade EU-kommissionen fram sitt förslag till en Digital Fairness Act, DFA. Förslaget ska ersätta direktivet om otillbörliga affärsmetoder, UCP-direktivet, med en direkt tillämplig förordning och samtidigt införa särskilda regler för digital marknadsföring, tjänstedesign och konsumentavtal.
DFA är ett lagförslag som nu ska behandlas av Europaparlamentet och rådet. Det är alltså inte gällande rätt.
Vad innehåller förslaget till Digital Fairness Act?
De nuvarande grundreglerna om otillbörliga affärsmetoder förs i huvudsak över till den nya förordningen. Det gäller bland annat den allmänna bestämmelsen om god yrkessed samt förbuden mot vilseledande och aggressiva affärsmetoder. Även den så kallade svarta listan över metoder som alltid är förbjudna behålls och byggs ut.
De viktigaste materiella nyheterna är följande:
Dark patterns
Onlinegränssnitt får inte utformas eller användas på ett sätt som sannolikt vilseleder eller manipulerar konsumenter eller annars väsentligt påverkar deras ekonomiska beteende. Vissa metoder ska anges i den svarta listan och därmed alltid vara förbjudna. Kommissionen föreslås kunna komplettera listan genom delegerade akter.
Influencer marketing
Kommersiella meddelanden ska märkas tydligt som ”annons” eller ”kommersiellt samarbete”. Direkta köpuppmaningar till barn och influencer marketing för vissa förbjudna eller farliga produkter förbjuds. Även varumärken, annonsörer och byråer ska genom avtal eller andra åtgärder säkerställa att influencern följer reglerna.
Personaliserad marknadsföring
Profilerad reklam förbjuds när näringsidkaren med rimlig säkerhet känner till att mottagaren är minderårig. Detsamma gäller om profileringen använder känsliga personuppgifter enligt artikel 9 GDPR. Bestämmelsen kompletterar Digital Service Act:s motsvarande förbud för onlineplattformar och riktar sig till andra aktörer i reklamkedjan.
Personaliserade priser
Profilbaserad prissättning förbjuds när den sannolikt skadar en konsument som näringsidkaren med rimlig säkerhet känner till är minderårig eller särskilt sårbar. Förslaget innehåller däremot inget generellt förbud mot dynamiska eller individuella priser.
Virtuella valutor och loot boxes
Det verkliga penningvärdet av virtuella varor ska anges. Betalda system med slumpmässiga belöningar ska redovisa vilka belöningar som kan erhållas och sannolikheten för att få dem. Konsumenter ska kunna stänga av systemen, och vissa funktioner förbjuds för minderåriga. Även pay-to-win- och pay-to-progress-mekanismer begränsas för barn.
Beroendeframkallande design
Konsumenter ska kunna stänga av vissa funktioner som är avsedda att, eller rimligen kan förutses, uppmuntra tvångsmässig eller överdriven användning. Förslaget nämner bland annat automatisk uppspelning, oavbrutna innehållsflöden och vissa aviseringar.
Biljettpriser och virtuella köer
Särskilda informationskrav föreslås när biljettpriser höjs dynamiskt eller när konsumenter placeras i en virtuell kö.
Digitala avtal
En kostnadsfri provperiod ska inte kunna övergå till ett betalt avtal utan påminnelse och aktivt godkännande. Konsumenten ska informeras före automatisk avtalsförlängning och kunna säga upp avtal genom en lättillgänglig onlinefunktion. Konsumenten ska dessutom kunna få kontakt med en människa när automatiserad kundservice inte är tillräcklig.
Direktmarknadsföring
Reglerna om oönskad B2C-kommunikation föreslås flyttas från artikel 13 i ePrivacy-direktivet till DFA. Samtycke ska även fortsättningsvis vara huvudregel för e-post, SMS och automatiska samtal. Undantaget för marknadsföring av egna liknande produkter till befintliga kunder behålls. Reglerna om cookies och terminalåtkomst i artikel 5.3 ePrivacy flyttas däremot inte.
Tillsyn och sanktioner
Konsumenter ska kunna få bland annat skadestånd, prisavdrag eller häva avtal. Myndigheter och domstolar ska under vissa förutsättningar kunna kräva att företag lämnar ut bevisning om digitala metoders utformning och påverkan. Genom den parallellt föreslagna CPC-förordningen ska kommissionen i vissa omfattande gränsöverskridande fall kunna besluta om böter på upp till sex procent av företagets globala årsomsättning.
Kommentar: Digital Fairness Act och risken för ökad reglering
Flera av de metoder som DFA behandlar kan redan angripas med stöd av befintlig rätt. Vilseledande gränssnitt, dold influencerreklam och oproportionerliga hinder mot uppsägning kan omfattas av UCP-direktivets förbud mot vilseledande och aggressiva affärsmetoder. Digital Servie Act (DSA) innehåller redan regler om dark patterns och profilerad reklam. GDPR reglerar profilering och personuppgiftsbehandling, medan ePrivacy reglerar cookies och direktmarknadsföring.
DFA fyller vissa luckor, bland annat genom att utvidga särskilda reklamförbud till aktörer som inte omfattas av DSA. Men förslaget ersätter inte GDPR, ePrivacy, DSA, AI Act eller den kommande Kids Act. Det läggs ovanpå dessa regelverk.
En personaliserad annons kan därmed behöva bedömas enligt GDPR beträffande profileringen, ePrivacy beträffande spårningen, DSA beträffande plattformens ansvar och DFA beträffande själva affärsmetoden. Om mottagaren är minderårig kan även Kids Act aktualiseras. Regelverken har skilda tillämpningsområden, tillsynsmyndigheter och sanktionssystem.
Att ersätta UCP-direktivet med en förordning kan visserligen minska skillnaderna mellan medlemsstaterna. Det minskar däremot inte den samlade regelbördan. DFA innehåller dessutom detaljerade regler om dagens tekniska funktioner, samtidigt som kommissionen föreslås kunna utvidga vissa förbudslistor genom delegerade akter.
Förslaget kombinerar också öppna bedömningsbegrepp – exempelvis manipulation, sårbarhet, sannolik skada och överdriven användning – med mycket höga möjliga sanktioner. Företagen kan därför få svårt att förutse gränsen mellan legitim kommersiell design och en förbjuden affärsmetod innan en omfattande tillsyns- och domstolspraxis har utvecklats.
Överregleringskritiken innebär inte att företeelser som dold reklam eller utnyttjande av barn ska lämnas utan åtgärd. Den centrala frågan är i stället vilka problem som beror på verkliga luckor i lagstiftningen och vilka som beror på bristande eller splittrad tillsyn av regler som redan finns.
Tre frågor inför den fortsatta lagstiftningsprocessen
I den fortsatta lagstiftningsprocessen bör varje ny DFA-bestämmelse därför prövas mot tre frågor:
- Vilken konkret lucka i befintlig rätt fyller bestämmelsen?
- Hur avgränsas den mot GDPR, ePrivacy, DSA, AI Act och Kids Act?
- Vilka befintliga eller överlappande regler kan samtidigt tas bort?
DFA presenteras tillsammans med ett förenklingsdirektiv. Men om nya specialbestämmelser endast läggs ovanpå den befintliga digitala regelmassan blir resultatet inte förenkling utan ytterligare ett regleringslager. Det kan öka företagens kostnader och rättsosäkerhet utan att konsumentskyddet förbättras i motsvarande grad.
Skriven av: Mattias Grundström

